måndag 15 november 2010

Vet inte

Jag hinner inte med. Jobb som måste avslutas, barn som måste skjutsas fram och tillbaka, ny liv, gamla som dör. Och jag vet inte vad jag vill, vad jag känner. Finns ingen tid att reflektera, att stanna upp och vara i mig själv.

Är det inte så det alltid är? Vi sätter undan oss själva för att hinna med det vi kallar våra liv.

Maken finns där, vid min sida. Lite rädd. Noga med att lyssna till mina signaler. Vi är på väg hem, tror jag.

2 kommentarer:

  1. Jo det ar alltid sa.. sjalv tanker jag om 10 ar da nar alla barn ar stora att klara sig sjalva ja da ar det min tur! Men det ar bra att du har honom vid din sida igen. Det ar fint och stort och vackert. Det blir bra. x

    SvaraRadera
  2. Välkomna hem helt enkelt

    SvaraRadera