Är det mitt fel? Det kan vara så att det är mitt fel.
Jag hör mig själv förklara. Orden ekar i mina öron.
Vill krypa tillbaka in i skalet, försvara.
Låt mig va! Vill inte höra om styrka.
Hur har du stått ut?
Det kanske inte är han.
Det kanske bara är jag.
Det är med största säkerhet Ni Båda.
SvaraRaderaOch. Med ännu större säkerhet: Ingens Fel.
Ingenting, absolut inte något, blir bättre eller lättare av att utse en Skuldbärare. Bättre att tala om Ansvar. Och i en parrelation finns det två. Två ansvar.
Det är min uppfattning. Den är förstås personlig men efter x antal skilsmässor har jag funnit att, om jag vill växa, så ger jag mig själv bäst förutsättningar när jag tar mig själv på allvar och ansvar för den jag är.
Mina varmaste medtankar och sympatier.
Var snäll mot dig!
Ekar så välbekant...
SvaraRaderaJag har långt senare. När jag slutat gömt mig. Insett, att det inte är svart eller vitt. Det var även jag. Även han. Går aldrig att peka helt åt ett håll när två är inblandade
Varmaste kramar.
Inte bara du. Men, visst är det så. Man är två. Och som Rikki säger, det behöver inte vara någons Fel. Men man är två. Om allt. Och jag tänker att man gör så gott man kan, mer går inte. Allt är inte förenligt för evigt. Ibland går man tillfälligt vilse, ibland är det faktiskt inte vilse alls, att gå.
SvaraRaderaVar rädd om dig!
Kram. Sa tankte jag sjalv manga ganger. Och tanker fortfarande sa ibland. Vem orkar leva med mig da. Just nar man tanker det sa tanker man ju liksom inte att "det var vi bada tva" nej just da tanker man att man skulle orkat langre. For allas skull. man skulle statt ut. for barnen. man skulle inte gett upp. Jag vet hur du tanker och jag vet att du kommer tanka nat annat snart. Men forst ska du kanna som du gor nu for det kommer ge dig styrka att klara av den nasta kansla som kommer. Och du klarar det. Jag lovar. Oavsett hur det blir sa klarar du det!
SvaraRaderaTack för era fina tankar. Det är mitt fel, och hans. Vi hittade inte fram. Ville inte åt samma håll. Nu känns det som vi har ändrat riktning, och vem vet, kanske hittar vi hem den här gången.
SvaraRadera