Männens rätt

Jag räckte upp handen i dag, i en skolsal. Den stackars fröken blev röd i ansiktet, föräldrarna skrattade högt. De var ingen fräckis jag drog. Jag undrade bara lite försynt om det möjligtvis kunde gå för sig att den förälder som ska ta hand om klassens materialinköp var av manligt kön, en pappa helt enkelt.

"Jag behöver en mamma", hade hon sagt. "Den mamman ska ...", fortsatte hon. "Om ingen mamma anmäler sig frivillig ..." Där tog det stopp. Den jobbiga utländska mamman - den enda utländska mamman - viftade med handen och ifrågasatte frökens inställning till männen. Det var faktiskt flera närvarande, men hennes yttranden gav mig känslan av att hon ansåg dem vara helt överflödiga. Hur ska en man kunna erbjuda sig frivilligt när det är en kvinna som efterfrågas?

Jag tycker synd om de spanska männen och vill gärna värna om deras rätt. Deras rätt att vara bra, engagerade föräldrar. Deras rätt att känna sig delaktiga i en skola som till allra största delen styrs av hemmafruar. Och deras rätt att vara goda förebilder för sina söner, de som kanske också ska bli pappor någon gång. Om vi tar ifrån dem den rätten kan vi inte heller förvänta oss något ansvar. Jag undrar om det är det hon vill, sonens nya fröken?