Jag gör det inte. Jag flyttar inte, inte nu. Det hade varit helt logiskt att göra det, ekonomiskt smart, men jag hinner inte med. Jag måste få tid att tänka, avsluta mitt pågående projekt och förbereda barnen. Jag vet inte heller om jag vill flytta just dit. Jag har ingen bestämt plats att flytta tillbaka till, men jag måste få känna efter vad som känns bäst. Kanske vill jag inte ens flytta.
Maken sa att han tyckte att det var bättre att vi flyttade på en gång. Varför?
Vi grälade i går, på telefon. Det hade varit lugnt länge men i går small det till och jag fick ont i magen på en gång. Energin rann ur mig och jag blev arg på mig själv och på det inflytande han har på mig. Han sms:ade och bad om ursäkt. Vi pratade igen. Men varför får jag en känsla av att det fortfarande är han som styr, fast det är jag som har tagit steget?
Den kommer att komma tror jag. Insikten att du styr. Och att inte flytta nu. Det är omsorg i mina öron. Låta allas känslor hinna med.
SvaraRaderaJag hoppas och tror att du har rätt.
SvaraRadera