Jag är så fruktansvärt arg. Hur kan det vara så att maken helt plötsligt tillbringar all tid han kan med sina barn? Vi lever inte tillsammans längre, men barnen träffas sin pappa mer nu än de gjorde innan. Ska jag vara nöjd då? Ska jag se vilken underbar människa han faktiskt kan vara och bli glad igen? Varför har han inte lyssnat på mig tidigare? Varför har jag inte varit tillräckligt viktig för honom? Varför har han inte velat dela ansvaret för familjen, både det bra och det dåliga, tidigare? Vem är jag egentligen för honom?
Jag är totalt utmattad och förtvivlat förvirrad. Varför är det så lätt för honom nu, nu när jag inte vill längre?
Hej. Verkar som vi har en del gemensamt du och jag. Önskar dig allt gott!
SvaraRaderaTack. Jag har läst inne hos dig och önskar dig samma sak.
SvaraRadera