Hopplöshet

Jag har tappat glädjen och tron. En god vän ringde i går och var förtvivlad över sin relation, sitt äktenskap. Så många beröringspunkter med mitt liv att jag blev skrämd. Hon försvarade också som jag brukade göra.

Jag känner hur jag fylls av misstro och ilska. Hur fan ska det någonsin gå att ha ett fungerande förhållande? Hur ska jag göra för att inte bli en obotlig cyniker? Först kände jag mig fri, stark och glad, nästan euforisk. Nu är jag bara trött och uppgiven, slagen. Jag känner pressen från alla runt mig. Inte ska väl ni … Men han försöker ju … Eller: Kom hem! Nu!

I dag har det gått fyra veckor sedan han flyttade.