onsdag 29 september 2010

Kalas

Påtvingade leenden, inte för den skull falska.
Nervösa skratt, flackande blickar.
Hur ska jag bete mig för att ingen ska märka hur obehagligt det här är.
Ingen säger något. Alla vet.
Varför låtsas?
Känner mig bedövad, bedrövad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar