Det här är min hemlighet, min ventil.
Jag känner mig tacksam och ödmjuk inför de kontakter jag fått,
på så kort tid.
Kvinnokraft, medsystrar.
Okända människor som delar med sig, till mig.
Tack.
Att formulera är hemligheten. Starten. För sig själv. Bra så. Men ännu bättre när någon lyssnar. Jag känner så igen den där tacksamheten. Man blir buren av att veta att - just här och nu finns andra, inte bara där och då, kanske nedklottrade i en bok, men just nu jämsides. Det är så starkt. Kanske går jag några steg före dig, men åh, jag känner igen alla dina känslor, är kvar i mina, stärks av ditt. Och vi går framåt. Kram (jag tillhör de som kramar lite till höger och vänster, alltid med innebörd, men väl medveten om att det inte passar alla. Så småningom lär jag mig att avläsa ;))
Att formulera är hemligheten. Starten. För sig själv. Bra så. Men ännu bättre när någon lyssnar. Jag känner så igen den där tacksamheten. Man blir buren av att veta att - just här och nu finns andra, inte bara där och då, kanske nedklottrade i en bok, men just nu jämsides. Det är så starkt.
SvaraRaderaKanske går jag några steg före dig, men åh, jag känner igen alla dina känslor, är kvar i mina, stärks av ditt.
Och vi går framåt.
Kram (jag tillhör de som kramar lite till höger och vänster, alltid med innebörd, men väl medveten om att det inte passar alla. Så småningom lär jag mig att avläsa ;))
Åh, jag blir bara glad av kramar. Tack, igen.
SvaraRadera